Grattis Fritz´s Corner!

I kväll firar Fritz´s Corner tio år. Det har jag blivit inbjuden att fira på Kägelbanan, Södra Teatern.

Mina minnen ifrån Fritz är många under de åren jag varit regelbunden gäst, stammis, på lördagarna nere på Debaser vid Slussen.

Första gången jag var på Debaser var just en Fritz-kväll. Det var efter en Håkan Hellström-konsert på Arenan, det måste varit hösten 2002. Jag var där med Jonn och Anders, och jag tror vi alla var där för första gången. Anders hade läst om Firtz´s och Debaser så vi tågade dit. Först hamnade vi lite fel, vi hamnade i kön till Tech-Noir vid Kolingsborg, och undrade om vi verkligen ville in när vi delade kö med pojkar och flickor i lack, läder, korpsvart hår och sin respektive i koppel. Vi insåg rätt fort att vi kommit fel och fortsatte ner mot Gamla Stan.

Där, nere på Karl Johans Torg såg vi så skylten - Debaser.

Som jag minns det kände vi oss hemma direkt, och det blev rätt snabbt vårt absoluta favoritställe. Vi har under åren som gått till och med varit så enkelspåriga och envisa att vi inte gått någon annanstans än just Debaser, och helst då Fritz´s Corner.

När vi kände oss hemma på Fritz´s så breddade vi oss till Killers och Allsång och några enstaka fredagsklubbar. Men Fritz´s på lördagar var alltid någonting heligt.

Vinterlördagarna kunde börja med en förfest hemma hos mig i (då) Gubbängen, eller hos Anders i Hallunda för att sen spenderas i Debasers mörka lokaler. Sommarlördagarna började ofta likadant men kunde avslutas i en efterfest hemma hos någon, folköl på Långholmen eller desperata raggningsförsök vid grillen uppe vid Slussen. Och mina eviga försök att köpa Toast i den samma. De hade aldrig Toast! På säkert tre år, efter att ha frågat i stort sett varje helg, fick jag aldrig någon toast. Jag engagerade till och med främmande människor i kön, jag bad dem fråga efter en toast med löftet om att jag självklart skulle betala om de, mot all förmodan, skulle få en toast. Och visst hade jag rätt, ingen fick någonsin någon toast.

Och så en dag, en lördagnatt runt halv fyra, beställer jag som vanligt en toast. Mest för att retas så klart. Men då säger mannen i luckan "Ja visst, arton kronor".

...?!?

Hela min världsbild rubbas och det är någonstans här, våren/sommaren 2006, jag börjar trappa ner mina besök på Debaser och Fritz´s Corner. Inte för att jag inte längre gillar att gå ut utan dels för att det ploppar upp ett stort antal nya, bra ställen och dels för att jag helt enkelt inte går ut lika ofta längre.

Men kvällens tioårskalas ser jag verkligen fram emot - se bara på det här inlägget, det väcker gamla minnen.

Andra bloggar om: fritzs corner, debaser, minnen, uteliv, vänner